Så här på slutet är inget roligt.... man är kroniskt trött spelar ingen roll hur mycket man än sover... sover ju iofs inte så bra på nätterna blir ett tag på varje sida sen har höftbenet domnat och man måste trots ömhet och stor ansträngning vända på fläsket, och så va man vaken, ibland blir toa behovet oxå påminnt som tur ät slipper ja de där springandet en gång i timmen utan brukar bli när man vaknar ur komman och vänder sig om. Man orkar knappt gå någonstans för de trycker på så fruktansvärt neråt så vi ska ju inte tala om ömhet i muffen. Killen försöker vara mysig och man blir helt upphetsad i hjärna och hjärta men den ömmande muffen och den kickande bechisen säger no way he's coming anywhere close!!!
Varje gång folk pratar med en så börjar dom med... Såååå har du börjat känna av något än?? Nej ungjävlen har tänkt stanna där tills den fyllt 18!!!
Minsta motgång kan få en att vilja börja gråta såsom å fickparkera sambons bil... kommer hem som en blåst blondin
-älskilng jag ställde bilen på gården vill du gå ner och parkera den? tur ja har som har en sån omtänksam kille puss för honom.
Nej nu ska jag agera Taxi åt min kära mamma, köra bil börjar oxå bli något otympligt snart är jag helt isolerad i min lägenhet, det får bli pizzahemkörning every day now.....

Snälla Bechis vänta inte för länge!!!