Den 6 Februari fick vi stanna kvar efter en överburenhetskontroll och bli igångsatta eller ja vi och vi det va ju jag som skulle klämma ut ungen..... Ett litet stimulanspiller stoppades upp i muffen sen va det sex timmars vänte tid.... Anders stack iväg och fixade lite grejer. Medans jag låg i sängen och kollade på film mycket trevligt. Jag va hemskt sugen på att prova den där badtunnan som fanns på rummet men va lite feg. Så jag avvaktade med det då jag inte kände någonting direkt och skulle kanske då få vänta yterligare sex timmar. Det hade ju sett snyggt ut om jag satt i tunnan och barnmorskan kom in och sa jaha vad kul, har det börjat sätta igång? varpå jag svarar, nää men jag tyckte det här verkade så mysigt...... Madde det är inget spa du är på!!
När de där sex timmarna hade gått hade jag börjat känna lite jämna sammandragningar. Dock inte så kraftiga så jag tyckte det räknades. Detta va ju mitt andra barn så lite erfarenhet hade jag ju. Nu va väl Elias förlossning inte en av de varken bästa eller smidiga men inte den hemskaste jag hört om. Tillbaka till denna förlossning. Läkaren kom in för att känna om jag va tillräckligt öppen för att kunna "ta hål" på vattnet sa att det va jag *jihou* stänkte jag å Anders. När det väl va gjort började Vi krångla på mig min tensapparat som jag hyrt..... det va kanske inte direkt värt besväret då jag tio minuter senare säger att Anders du får nog be barnmorskan komma in igen..... Sen gick det av bara farten med ett stadigt tag om lustgas och Anders (tensapparaten fick han slita av den va bara i vägen enligt mig) så gick det hela snabbt och inte smärtfritt men en helt annan känsla än förra gången. Detta va ju Anders första barn men han va ett enormt stöd och gav mig kraft dessutom litade jag nog mer på mig själv och på min kropp denna gång. Ca 1h efter vattenavgång kom han då min lille kluns En helt fantastiskt fin pojke.